Haiku och tanka, om att leva i nuet och se dygnets skiftningar

En stilla fjäril
beundrad i handflatan
spred sitt stoft av guld.
Strök över ögonlocken
sparade flykten en stund.

Allt går så himla fort.
Stilla. Räknar stjärnfall i
mörkrets hastighet.

Semester i Bologna. 4 km vandring till katedralen San Luca. Pelargångarna förvånar turisterna Tänk, dom som byggde! För pilgrimmens skull sexhundrasextiosex valvbågar. Torrskodd. Femton bönplatser I röd kappa går kvinnan, en söndagssyssla Heroisk vandring Möter några med glassar Tar bussen tillbaks

brutna master och
förlorad last indriven
ögon fruktar hav
förhoppningar glimmar till
gömda i ett fruset skrin
Skriven tillsammans med Göran

sitter hopkrupen
tittar på sommarfoton
min tanke når dig
Av Göran

stjärnan från himlen
landar i gryningen
gyllene vingar

fågeln i dammen
simmar lugnt, betraktar sitt
levnadsutrymme
ser mej om efter vingar
så jag kan återkomma

Alla lysmaskar
och stjärnorna på himlen
lever upp i natt.

Flyktiga stunder
går sin väg. Går min egen
och fångar dagen.

Morgonrusningen,
inkapslad i mitt revir;
vill spränga gränser

Nuet förgängligt
och enkelhet det svåra.
Frostrosen försvann.

Triumfatoriskt
över alla hustaken -
drillar koltrasten.
Silhuetten mot himlen
tar rymden i besittning

Kaprifoldoften
sträcker ut sig i natten.
En ny dag i morgon.