I parken, på väg till jobbet
plockar du ett fång
av gröna ängens spetsverk
och smyckar ditt älskade rum
Om några dagar
faller små små stjärnor ner
som ledset snö
över ditt skrivbord
Du samlar ihop det omsorgsfullt
lägger ner i papperskorgen 
och längtar efter den juninatt
som aldrig tycks bli av

Alltjämt svävar falken
mellan dröm och verklighet
som omärkligt lagt sig
bak ögonlocken
Blundar och ser
falkens rytmiska vingslag
kärleksfullt lockande
Söker musiken, rörelserna
under en fäll av drömmar
när solen går ner
 

Någon smyger kring
efterlämnar spår
på slitna tiljor och 
bland nedplockat bråte
Vem är du och hur tog du dej in
dit ingen annan nått?
Dunstar du sedan bort
lika säkert och omärkligt
som en frostros om våren?

behöver inget bevis eller facit 
trots det söker jag de rätta orden 
för känslan 
på baksidan av ett kvitto 
från konsum 
oändlighetens symbol 
fylls med tecken 
knappt läsbara 
räcker inte till 
varken kvittot eller ordens valörer 
akvarellfärgerna flödar över handgjort papper 
inte heller med penseln eller färgerna 
kan något förklaras 
beskrivas 
hjärtat fylld av allt 
livets val 
vill berusa mej och tömma sinnet 
börja på nytt 
ber om tid och utrymme 
motstånd och ömhet 
ger upp kapitulerar 
stegen går mot konsum 
får ett nytt kvitto 
verklighetens bevis 
sparar det till nästa gång

Vetter mot himlar 
utan slut
en svart klänning på galge
i första våningens fönster

Hänger tom, livlös
använd
i väntan på kroppar, möten
under förväntans stjärnor

Rörelser som ber om toner
högre rymder
Söker rummet hon bär
efter höjd och liv

Svart som en saknad

Genom vädringsfönster
med luft
som vetter
mot stjärnorna

En enkelhetens elegans
som en vas utan blommor
och blommor utan vas
fylld med exformation
I det enkla och det vackra
och alldeles gratis
finns skönheten, som bekant
I betraktarens ögon
Se, och du finner
det du söker

Förnimmer det onåbara, påtagligt 
men utan bevis, 
osynligt för de flesta 
handlingar mot mål 
okända och oskrivna 
i den bok som kallas livet 

Vilar sedan ut  
i synen av rovfågeln som svävar 
över nejden likt årtusendens 
svängar, vingslag 
Silhuetten, tidlös och mäktig 
dyker intuitivt ner i mullen, 
fångad av min blick 

Den, som jag, i ensamt majestät, 
spanar och söker, 
finner det till synes onåbara 
genom handlingar 
fördolda av intuition. 
Rovfågeln skrattar nöjd i skyn 
Själv blir jag bara förundrad 

I en skön balans visar 
ytspänningen oss sin konst att 
ligga kvar och balansera 
till dess solen torkar upp 

I en skön balans böjs 
ett grässtrå ner mot jorden 
i väntan på att spira återigen 
och vädja efter nästa regn

Jag finns i mötet
där energin koncentreras
att ösas,
som ur en aldrig sinande källa
Jag finns

Varm vindpust 
Tjärnens ytspänning krusas, 
livets förälskelse 
Sammanhangen bryts upp 
klara blå, djupa bruna 
speglingar i en själ 
blottad utan minsta vilja 
till försvar - motstånd 
smärtpunkter överbryggas 
allt sammanfogas, flätas ihop 
Vattnet klart - ytan stilla 
Trygg skogsdoft

Strömmar av lycka 
tvekar i hjärtat, 
redo till kärlek. 
"Nog finns plats för oss alla", 
svarar vackraste fjäril.

orden bränner som en eld 

förena dem med heta lågan 
så finns bara tanken kvar 

förgänglig energi - stoft i vinden 
far iväg - ger plats för nytt 

som du tänkt ett ord av känsla 
skriv - bränn ditt pappersblad